Knarklåten på och ja, det är som bekant fredag. Obduktionsfilm i skolan, jag anade att jag inte skulle reagera alls vilket jag inte gjorde, dock känns det bra att nästintill vara vegetarian när det var tid för lunch. Vi är som bekant väldigt lika exempelvis grisar inuti. Jag lyckades renskriva föreläsningsanteckningarna när jag kom hem innan jag bestämde att det var helg. Träning såklart, och vampyrlåten spelades som sista spring-så-att-du-har-kväljningar-låt. Jag sprang, och fick inte kväljningar. Konditionen börjar äntligen komma tillbaka, det är fint att slippa se vita prickar i synfältet under strechningen. För att anpassa tempot efter form är inget annat än urbota dumt.
Jag har börjat fundera på hur mycket som jag ska lämna ut mig här, för jag behöver som sagt skriva. Och det är inte bara roligheter som jag vill få ur mig. Det lutar dock åt ett word-dokument istället, men det blir ändå inte samma sorts kommunikation. Vi får se, det lär lösa sig på något vis.
Nu är jag lite sådär mjuk i leder och muskler, avslappnad, som man blir efter ett glas vin. I väntan på att Fanny ska hitta hit har jag suttit i fönstret på fint vis med filt om axlarna, det billiga vita vinet i en handen och en cigarett i andra. Artsypartsy så att säga.
Dylan imorgon, jag har inga förväntningar och har inte fixat att börja lyssna in mig på senaste albumet. Jag kan klassikerna rätt bra åtminstone.
Over and out.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar